DC-avbrott vs. AC-avbrott: Hur vakuumbågens fysik skiljer sig - Blogg

Dra en båge mellan kontakterna i vakuum-AC-brytaren på ena sidan, DC-brytaren på den andra - och hur varje båge dör tar en annan väg. Det hela kommer ner till en fråga: finns det en strömnolla som ligger och kan användas?

The Measurement Standard of Contact Erosion - How Many Millimeters of Wear Require a Circuit Breaker to Be Taken Out of Service?

AC: Bågen får gå ut på egen hand

AC har det lätt. Nollgenomgången dyker upp av sig själv, så ingen behöver strypa bågen - tricket är att hålla den vid liv tills den nollan kommer. Lägg till ett axiellt magnetfält och bågen sprider sig i två eller tre millisekunder och plattas sedan till en diffus kolumn över kontaktgapet och brinner i en avslappnad takt. Det är inte racing någon deadline; den väntar på en. När strömmen passerar noll sprids joner och neutraler i gapet och rekombineras på mikrosekunder, och den dielektriska styrkan kommer upp igen. Om anodpunkten inte har blivit för varm, räcker inte den kvarvarande ånga den lämnar för att skapa problem, och avbrottet håller. Bågen slutar i princip av sig själv.

DC: Arc Gets Jumped Midway

DC har inte den nollan, så du måste fejka en-trycks omvänd kommuteringsström i gapet och dra ner nettoströmmen till ingenting med våld. Inget fredligt slut här; bågen hoppar halvvägs. En kolumn som var diffus för ett ögonblick sedan slocknar på tiotals mikrosekunder. Kolumnen är dock inte huvudvärken - det är anoden. Under kraftig likström sitter anodfläcken på värme som den inte kan avge, och efter den tvingade nollan är gapet fortfarande packat med överbliven metallånga. Låt återvinningsspänningen klättra innan den ångan tunnas ut och ljusbågen är tillbaka i verksamheten. DC-avbrott i slutändan känns mindre som att släcka en brand och mer som att vänta ut en dålig baksmälla - med ett fönster som är smärtsamt tätt.

Man låter bågen avsluta; den andra skär av den. Samma vakuum, samma metallånga, två väldigt olika slut.